Jeanette ger fällt vilt nytt liv

03 apr 2019

Några kilometer utanför Mariefred finner vi Jeanette Setterberg, som går under namnet Konservator JS, och hennes ateljé där hon om dagarna praktiserar sitt yrke som konservator. Jeanette började som lärling 1976 och har under sina 40 år i branschen skapat sig ett namn. Hon har bland annat kammat hem titeln svensk mästare i bogar, kommit 2:a i klassen ”stora däggdjur” i nordiska mästerskapen samt kommit tvåa i VM med ett illermontage. Jeanettes verk går även att finna på bland annat Naturhistoriska riksmuseet i både Stockholm och Göteborg.

I ateljén möter jag allt från vildsvin, bävrar, hjortar och fåglar som allihopa stirrar på mig med vad jag upplever som, en högst levande och genomborrande blick. Det här är en värld långt ifrån internetfenomenet ”taxidermi fails” och Gripsholms slott-lejonet, det är ett som är säkert. 

Berätta om dig själv och ditt yrke, Jeanette. Det kan ju ses som ett lite udda yrkesval, hur kommer det sig att du valde just detta?

-Redan som barn var jag intresserad av växter och djur, både döda och levande. Jag minns hur jag studerade mossans sporer på vår hustrapp hemma som barn och plockade upp i princip allt jag kunde hitta i skogen: skelettdelar, tänder eller andra delar från djur. Olika stenar, grenar och i princip allt som går att finna i naturen. Dessa små fynd började jag ställa ut i hemmet som sjuåring men intresset för dom utställningarna var väl på sin höjd ganska svalt, säger hon och skrattar. 

Senare flyttade Jeanette och familjen till en gård och det var där intresset verkligen tog fart, hon började samla på sig döda foster från olika djur, bland annat från får. Jeanette tog som 12-åring kontakt med Göteborgs Naturhistoriska riksmuseum för att få information om hur man bäst förvarar och tar hand om dessa.

-Det var allt från ormar, paddor, fåglar, kaninfoster och kycklingfoster som jag omhändertog och förvarade i formaldehyd, allt efter naturhistoriskas instruktioner. Jag fick även lite senare en praktikplats på Göteborgs Naturhistoriska och efter det har det egentligen aldrig funnits något annat för mig.

Hur går det egentligen till när du får in ett jobb?

-Det första jag gör är att ta mått på djuret som jag har fått in, sedan flår och garvar jag skinnet. I nästa steg sätter jag skinnet på en anatomisk korrekt modell, eller mannekäng som det även kallas. Sedan spikar jag och limmar fast skinnet och sätter dit ögon gjorda av glas eller akryl. Efter det torkar jag av det och sminkar på ögonvrår, nosar och näbbar. 

Vad är yrkets mest positiva och negativa delar?

-Det bästa är absolut den kreativa delen av yrket men jag gillar även alla praktiska och tekniska delar som ingår. Det tråkigaste är nog när jag får kunder som på något sätt inte behandlat, förvarat eller transporterat djuret på rätt sätt. Det kan handla om att det är felskuret i skinn och päls, hunnit ruttna eller att ett par fågelvingar är böjda åt fel håll.

Har du fått några udda förfrågningar någon gång? 

-En gång så kom en kund och ville att jag skulle bogmontera ett rådjur, där han bland annat ville att jag skulle ta bort ena hornet och istället sätta en tappkran för öl där. Det sa jag faktiskt nej till. För mig är det viktigt att visa respekt gentemot djuret genom att visa upp det i sin naturliga prakt, så som det är skapt att vara. Jag gillar inte heller ”änglamontage” som jag kallar dom och det är rovfågel-montage där vingarna är helt utspända i ett onaturligt läge. Då gör jag mycket hellre dessa majestätiska fåglar naturligt flygande, det räcker gott och väl så.

Förfrågningar om montage på till exempel hundar och katter säger jag oftast nej till. Hur duktig man än är som konservator så kan man aldrig få tillbaka ett djur i livet, har kunden en förhoppning om att få tillbaka sin älskade hund Tussan så kommer kunden garanterat att bli besviken. Det är ju inte Tussan som kunden får tillbaka, utan ett skal av vad Tussan har varit. Rent tekniskt så är också husdjur för det mesta stora projekt då det ofta är mycket fett som ska bort. Många husdjur har även varit sjuka och har exempelvis tumörer eller pälsbortfall. Sedan finns det extremt lite underlag att jobba med. Det finns väldigt få färdiga mannekänger att jobba efter vilket gör att det blir ett jätteprojekt för mig. 

 

”För mig är det viktigt att visa respekt gentemot djuret genom att visa upp det i sin naturliga prakt,

så som det är skapt att vara.”

Jeanette lägger en sista smink-touch på ett av sina verk.

 

 

Vad bör man ha för färdigheter för att jobba som konservator?

-Du behöver absolut vara estetiskt lagd samt vara händig. Resten kan man alltid lära sig, det är mycket anatomi och materialkunskap — du måste veta hur du ska hantera verktygen på ett korrekt sätt.

Vilket jobb är du absolut stoltast över?

-Hmm. Jag har bland annat gjort en stegrande häst som står på hotell Drottning Kristina i Stockholm. Jag har även monterat en hel tiger som kastar sig efter en gris. Det var två riktigt roliga jobb som jag är lite extra nöjd med.

Vad finns det för fördomar eller missuppfattningar kring yrket?

-Folk tror ofta att det ska stinka väldigt mycket här i ateljén och att det skulle ligga blod och snusk överallt vilket det absolut inte gör. Det är väldigt viktigt att det vi får in inte har hunnit ruttna. Har djuret hunnit ruttna minsta lilla så är det kört.

Finns det några djur som du uppskattar extra mycket att jobba med, eller några som du tycker är mindre roliga att hantera?

-Korpar och kråkor har ett visst uttryck som jag gillar, dom kan bli riktigt vackra och är även fantastiskt roliga att arbeta med! Till skillnad från exempelvis svanar som är extremt feta och fett är aldrig bra, fettsyror bryter nämligen ner skinn plus att just feta fåglar är extra svåra då fjädrarna liksom går in diagonalt i fettet. 

På vissa djur är fett lätt att få bort — som till exempel räv, där kan man skrapa bort fettet. På andra djur som till exempel grävlingar, behöver man istället skära bort fettet. Det här är faktorer som jag även räknar in i tidsåtgången och då påverkar det även prissättningen. 

I övrigt saknar jag att jobba med dovhindar eller getter, dom flesta montage idag görs på kronbärande djur.

 

Jeanettes tips till  dig som skulle vilja ha ett montage:

  • Börja med att ringa konservatorn om du vet att du skulle vilja ha ett montage, gärna innan jakten ens har dragit igång om möjligt
  • Kyl djuret fort och salta det inte
  • Fåglar ska lämnas in hela
  • Blöder djuret mycket så försök stoppa blodflödet med papper, förhindra i största möjliga mån att blod sprids i fåglars fjäderdräkt
  • Ha i åtanke att fåglar som ruggar är väldigt ömtåliga, till exempel orre och tjäder. Det är att föredra att ta dom på toppfågeljakten 
  • Vill man ha ett bogmontage så skär alltid djuret bakom frambenen och med ett rakt snitt i nacken. Se till att ha bra handlag och en vass kniv
  • Skulle skinnet vara förstört så kan man alltid behålla kronan men byta skinnet
  • Önskar du bedöma din trofé så nämn gärna det för konservatorn innan påbörjat jobb
  • Sommarbockarna (råbockarna) behöver frysas i princip direkt om dom skjuts i augusti då dom fäller som mest då

 

 

Hos Jeanette ligger ett bogmontage av råbock på cirka 5600 kr, dovhjort 9100 kr och en hel räv på cirka 6800 kr. Priset kan självklart variera lite beroende på skick och storlek och speciella önskemål om montaget (kanske vill du hellre ha en hoppande räv istället för en liggande?).

Efter en mycket intressant förmiddag tackar vi för oss och lämnar Konservator JS och jag, som aldrig direkt haft ett större behov av ett dött djur hemma, känner plötsligt en stark lust att införskaffa en liten förevigad ekorre eller kanske en gråsparv.

Det ligger något vackert över att kunna ge ett vilt evigt liv på något vis. Att med respekt, rätt handlag, kunskap och öga för detaljer sakta ge djuret dess storhet tillbaka.

 

 

 

 

 

Sandra Vannfält

sandra@wehunt.se

×