Ett populärt alternativ till eftersökshund

Funderar du på att skaffa en eftersökshund? Innan du bestämmer dig för ras kan det vara klokt att höja blicken och överväga en helt annan djurart. På en gård utanför Katrineholm träffar vi WeHunts VD Theodor Storm som har gjort ett val som blir allt mer populärt.

– Ja, visst var det en och annan som höjde på ögonbrynen när jag började träna viltspår med alpackorna för några år sedan. Jägare kan ju vara ganska konservativa. Men allt fler förstår att alpackor har ett fenomenalt luktsinne och är mycket bättre än labradorer på att röja sly, förklarar Theodor.

Två eftersöksalpackor har plockat upp ett doftspår. ”Jag hade balkongdörren öppen när jag stekte lövbiff i fredags, det måste ha satt sig i marken. De heter Staffan och Bengt fast de inte är ston”, berättar ägaren Theodor Storm. Foto: Johanna Gillstam

Allt började när du skulle sätta upp stängsel och råkade spika en märla igenom fingret. Berätta!

– Direkt när jag kände märlan tränga genom huden sa jag högt till mig själv ”slå inte in märlan längre nu” men jag hörde fel och bankade istället till riktigt ordentligt med hammaren ännu en gång. Jag skrek i högan sky förstås, vilket fick mig att hejda mig från att slå fler gånger men då var det för sent. Det är ju alltid lätt att vara efterklok, skrattar han och fortsätter:

– Alpackor skriker för att göra flocken uppmärksam på fara, och jag har i efterhand förstått att mitt skrik lät ungefär som när ett alpackaföl blir angripet av ett bergslejon. Hela flocken befann sig i andra änden av hagen men kom omedelbart till undsättning, och verkar på något sätt ha associerat det kraftiga blodflödet från mitt finger med instinkten att skydda flocken. Spårträningen började egentligen i samma ögonblick som jag svimmade. I fallet slet jag mig loss från stolpen, och när jag kvicknade till fick jag svårt blödande krypa naken genom hagen hem till bostaden igen. Det måste ju ha sett för tokigt ut för alla förbipasserande turister!

Alpackorna hade försökt hjälpa dig genom att ta av dig kläderna?

Alpackor är växtätare, men har huggtänder. Foto: Theodor Storm

– Nej, det var bara en sån dag. Jag tycker det kan vara lättare att fokusera på arbetsuppgiften när man inte störs av kläder. Jag har jobbat i Stockholm i många år, där lät man mig förstå att det inte var OK att jobba näck men här på landet är vi lite friare i sinnet förstår du.

Javisst. Men idag använder du alltså endast alpackor vid eftersök?

– Ja, och de har blivit mycket eftertraktade vid särskilt svåra eftersök. Häromdagen hjälpte jag grannen hitta en bortflugen nymfparakit med endast ytliga skavsår som doftspår. Fågeln hade fått vårkänslor och var halvvägs till Finspång när vi hittade honom. Försök hitta en tjocklabbe som svingar sig upp i en tall lika graciöst som en alpacka! Det finns inte!

Om du skulle ge ett sista råd till de som…

– Alpackor kallas ibland ”ängarnas delfiner”. Löjligt! De kan inte göra frivolter och äter inte fisk. Däremot känner de doften av blod på en mils avstånd om vinden ligger rätt. De är snabba som blixten och har huggtänder. De är ängarnas vithajar! Jag har sett alpackor springa ikapp pandor och slita dem i stycken, det ser skitgulligt och helt fruktansvärt ut. Men precis som Bamse bits de bara om man är dum mot dem, avslutar Theodor.

 

Recommend
Share
Tagged in